kände helt enkelt att skriva av mig lite här på bloggen eftersom det är så skönt att skriva av sig lite då och då!

allt har egentligen vart jobbigt under hela mitt liv, alkohol, mobbing, självmord osv. allting började redan när jag var liten, jag var ganska utstött och inte alls lik dom andra. vänner hade jag ju men det var få. men dom var äckta och det är väll huvudsaken. Min pappa har druckigt hela mitt liv men jag märkte det som mest som senaste åren. det var jobbigt och jag visste inte vem jag skulle prata med. Det jobbigaste var när jag fick hämta pappa på olika ställen och gå med han bland folk. i februari i år försökte han ta livet av sig. men det var inte det jobbigaste. Det var att den där jävla kärringen kunde hålla han vid liv och vilja fortsätta leva. Men inte och och min syster! Inte ens hans barn! han älskar inte mig och det har han heller aldrig gjort! vad han än säger kommer jag ALDRIG tro det. han är en patetisk idiot! jag hatar honom men ändå älskar jag han så mycket. Mamma vill finnas där men jag tål henne inte! hon är bara ivägen! allt dumt jag gjort finns alltid där och jag kan inte blunda för det. så fort jag är själv kommer allt upp. all kärlek jag får tar jag inte åt mig av, bara det dåliga, det är det som fastnar. inget annat. Allt rasar bara mer och mer. det suger, ibland vill jag bara dra iväg. fosterfamilj?! är dom störd på riktigt?! det funkar inte, så skulle jag känna mig annu mindra älskad. att dom inte vill ha mig där. att dom inte vill ha mig kvar. att det skulle vara skönt att bli av med mig. vad ska jag göra? Det finns inget att göra, VAD DUM JAG  ÄR!